girl get shot and dies on the streets of tehran
the government is responsible!
http://www.youtube.com/watch?v=9VYMhY-PopI
Fildelning- pirate bay rättegången – företagen
Jag tror många, spec, och oftast okunniga medier, missar själva poängen med fildelnings debatten (dn.se). Frågan som borde ställas är inte om fildelning generellt sätt borde vara lagligt eller inte. Eller om tillgängliggörande av fildelning (läs pirate bay) är lagligt eller inte enligt gällande bestämmelser.
Utan frågan som varje journalist med heder borde ställa är hur kommer det sig att tekniken, som möjliggjorde att multi internationella företag kunde skapa enorma förmögenheter under en hel sekel när den tekniska utvecklingen begagande dessa mediel företag, helt plötsligt inte längre anses vara rumsren när just giriga multimedia företag inte längre tjänar på vidarutveckling av just den teknink som skapade deras massiva stora förmögenhet?
Var hade de varit utan den ursprungliga tekniken?
Under 1800-talet kunde konsumenten åtnjuta musik endast i real tid, oftast tillgänglig endast för ”fin” folket. Men den tekniska utvecklingen banade iväg för möjligheten att även mindre välbärgade konsumenter kunde njuta av mästarnas verk i inspelad format långt efter att de lämnat det jordiska livet. Historiskt sätt talar detta för att tekniska utvecklingen generellt sätt gynnar även de mindre välbärgade vilket i sig möjliggör en ännu större beundrar bas för artisten ifråga. Så långt allt gott.
Men så började media företagen fatta galoppen, de började mata konsumenter med EN bra låt, men tog betalt för tio andra låtar som bara gjordes för att fylla ut skivan. Samma sak med film branchen, man lurade dit folk med fel/sned/missvisande reklam för att kassera in pengar på BS filmer värd vatten att se. Liknande företelse kan hänföras till bokförlagens verksamhet.
Allt detta skedde med våra hänsynlösa politikers välsignelse , genom att antingen vara total ignorant om teknikens framfart och dess konsekvens för gemene man (se upphovsrättslagen) eller så gick politikerna dessa företags ärenden med total nonchalans, som deras fähundar. Oavsett vilket, så kan deras agerande (se gällande lagstiftning -ipred) inte klassas som ngt annat än rena rama föräderi. Starka ord, ja men visst.
Teknik utvecklingen under sen 90-tal har inneburit att balansen har återskapats. Nu köper vi inte skit för hutlösa priser bara för att betala för giriga företags extravaganta utgifter. Lets face it, som det brukar heta. Artisterna tjänar ju inte mkt per skiva, max 5 kr per såld skiva. Det är FRAMTRÄDANDET de ska tjäna pengar på. Och om dessa s.k. artister behöver auto-tune för att kunna sälja skivor, är de ju inga artister som behöver lyssnas på ändå, riktiga artister ska tjäna sitt leverne genom framträdande. Punkt slut.
Ni kanske undrar, men hur gör man med filmer. Jo, när dessa s.k. stjärnor slutar ta betalt 20 milj dollar per film, så kanske vi har råd att gå och se de på bio också. Varför ska en ”filmstjärna” tjäna ett helt livs lön på en film som en vanlig läkare, som räddar människo liv, tjänar under hela sitt liv. Bissart.
Internet, och dess förlängning, fildningen, har bara återskapat maktbalansen mellan konsumenten och artisternas mellanhavande, dvs, giriga medieföretag. De riktiga artisterna kommer att tjäna sitt leverne, oavsett, och tom tack vare fildelningstekniken.
Rättegången mot piratebay tar inte slut imorn, (dn.se) den börjar med morgon dagens dom, nästa steg är hovrätten, sen HD.
Kallelsen
Well, I guess am back!
Låt mig börja med att konstatera att ”life is a bitch…”. Att få dåliga nyhter hör till vardagen. Men när döden är själva nyheten, är man aldrig förbredd. Även om man vet att den är på ingång. De flesta av oss har faktiskt gått omkring under vissa perioder och tänkt tanken. Man känner liksom att det skulle kännas så bra om man bara skulle ge mig sig när DEN kallar. Bara ta klivet, och göra slut på lidandet. Lets not kid ourselves, livet är, för det mesta, ett stor sträcka lidande. Men vi är vana att de som ger med sig, är gamla, sjuka, deras tid är inne, och som en del av livet accepteras när kallelsen gått ut till den gamle och sjuke.
Men varför är det så många unga som faller för frestelsen att svara på DEN som kallar. För, och låt oss inte lura oss själva, det är inget annat än frestelse. Påstår inte att jag vet svaret. Men det är bara slöseri på talang, på energi, på lust och kärlek de sprider omkring sig. Och oftast är det ju de mest ödmjukaste som slutligen svarar på kallelsen. Men livet bjuder, trots allt, på ögönblick som är utom denna värld. Lyckorus som gör att även om det rör sig om enstaka ögönblick så är det värt allt annat lidande som går att hitta på denna planet.
Men om kallelsen har blivit fullbordat, hoppas jag att man (som anhörig) fått tillfälle att ta farväl. Även om kallelsen gått ut till en ung som gammal. Den här gången hade jag tillfälle att ta farväl, men tog det inte, and that hurts.
I gotta live with that pain, åtminstone tills jag själv svarar på kallelsen.
På resande fot
Sitter på tåget på väg till en kurs. Ser inte framemot att uppleva hotelldöden igen. Jag har nu varit på ett antal kurser, och kommer förmodligen gå på kurser och seminarier så länge man jobbar som jurist. Men jag ser aldrig framemot de. (utom när jag vet vad som väntar, se nedan). Anledningen är det territoriella tänkandet som genomsyrar kursdeltagarnas psyke. Första gången jag var på kurs, var jag den enda juristen, geeez, snacka om att jag blev mobbad. De första 5 minuterna gick bra, men sen, var det muren. Kursen höll på i 2 veckor! Senaste kursen var alla jurister, men wooow, vilka trista figurer. Alla drogs sig tillbaka till hotellrummen vid 7 tiden!! Damn! Men jag låter dessa saker passera, det är bara när jag möter följande männsikor som det först blir roligt. iaf för min del.
Ni vet, de som kommer dit, tror de är hotshot lawyers from NY (i verkligheten tog de examen typ igår) börjar prata med en som om man var 6 åring, och slänger in en massa engelsk juridiska ord bara för att blåsa upp sina egon. Samtalet börjar oftast ungefär så här:
-så vilken byrå jobbar du på, ahha, men jag trodde de skulle slå igen, betalar de bra?, äh, d e små pennys, du måste byta till de större, men d e svårt jag vet, våran byrå (som om han och farsan ägt den sen 1800 talet) alltså, vi har precis dragit in en stor kund, du vet inom telekom, själv ska jag hjälpa med deras avtalsskrivning, det ser jag verkligen framemot, man kommer ju skaffa ”connections” if you get my drift!
Det är då jag kommer igång, börjar bryta på värsta rinkeby svenskan, börjar flippa runt med händerna som svartskallarna brukar göra, pratar högt, nästan skriker och lägger till ”fööörstoooor Dooooo” efter varje mening. Ni borde se deras ansiktsuttryck! Det är bland det roligaste som finns, för de fattar inte vad som händer, tills jag växlar tillbaks till normalsvenskan och börjar prata med ngn annan.. först då, går det upp för de…. resten av kurs veckan håller de sig för sig, och alltid, alltid, hälsar först när de ser mig i hotellkorridorerna.
Now, thats called svartskalle respekt.
Finanskraschen
Mycket har sagts om börsen och finanskraschen som vi är nu mitt upp i, men frågan är, kunde det har förutspåtts? Och vems ansvar är det att svenskarnas sparade pensionspengar flyger all världens väg?
Ekonomer har varnat om den här kraschen länge, det framgår bl.a. av den här artikeln. Vad gäller ansvarsfrågan så kan man börja med att inte välja politiker som har svalt allt vad lobbyister skickat deras väg för att låta marknaden ”sköta” sitt utan regler.
Marknaden har alltid varit girig och kommer alltid att vara det, det är ett av dess grundläggande beståndsdel. En viss tålamod kan man ha, eller bör ha, för att marknaden ska utvecklas, men att låta girigheten sköta sitt är som att låta 5åringen bestämma hur mycket godis den ska äta när karamellkungen är på besök. Missförstå mig rätt nu, jag säger inte att man ska förstatliga allt, men staten ska ha kontroll, makt och sätta regler för marknaden…. med facit i hand så har tacherism och reaganismen visats sig ohållbara idealism i verkligheten..precis som leninism, marxism, etc…
valet…
Jag har alltid varit fascinerad av politik. Varit intresserad av politik och spec. världspolitik så länge jag minns faktiskt. Har aldrig varit aktiv dock, och kommer förmodligen inte heller att bli det i framtiden, men att hänga med, läsa och analysera (oftast med likasinnade) om det som händer omkring oss ger mig en viss lugn. Kanske lite udda känsla att få/ha, men det betyder att jag är inte helt ignorant om det globala värld vi lever i. Det ger mig en viss förståelse, samt många skratt och -wtf- tillfällen. Speciellt under de senaste 8 åren när den ignorante varit i farten. Valet i usa betyder inte bara mycket för amerikaner och deras framtid som nation, men även för resten av världen. Får vi en till dåre (läs Sara Palin) till vice president (oddsen är rätt stor att hon blir president om McCain och hon blir valda, då McCain har personliga minnen när dinosaurierna senast levde på jorden), så är jag inte säker jordklotet är kvar om si så där 8 år.
För er som är intresserade av att läsa mer om vad som pågår därborta och känner att svenska medier bara tuggar vad de blir matade kan jag starkt rekommendera huffingtonpost.com, för de liberala. För de mer konservativa, kan drudgereport.com vara ngt. (drudge report var först med att avslöja monica lewinsky affären om ni kommer ihåg det, det gör säker bill clinton iaf:). Även the daily dish by andrew sullivan rekommenderas om man vill ha en skön analys av det som har hänt de senaste timmarna medan du sov.
Första posten!
Då var man ute i blogg sfären. Själv har jag egentligen aldrig haft tid att läsa bloggar, än mindre skriva. Men nu när jag bytt jobb, hamnat ute i vischan och inväntar mörkret alldeles ensam om kvällarna, har jag helt plötsligt hur mkt tid som helst. Det sista ska tas med en nypa salt. Jobbet tar mer tid än vad jag kanske vill erkänna. Syftet är helt enkelt fördriva tiden genom att (skriftligen) reflektera över allt och inget. Bloggets namn kan väcka viss uppmärksamhet, men den är beskrivande. Är utbildad jurist och då det politiskt korrekta beskrivningen – utom- europeiskt- invandrare- skulle bli alldeles för långt så föll valet till det som många kallar/känner oss vid, nämligen svartskalle. Svenskt medborgare, ja, men likväl svartskalle. Kommer alltid att vara det, så länge jag väljer att bo kvar här i landet vill säga. Dessutom vill jag gärna vara anonym, vet ju inte riktigt vem eller vilka grupper som kan bli förnärmade över kommande poster.
Blogget kommer med största sannolikhet handla om min vardag, självklart ”anonymiserad”, samt om mina personliga åsikter om vardagliga event som har jurdik som gemensam nämnare.
Förtillfället kan det nämnas att jag är förbaskad glad över att jag inte har några besparingar i form av aktier eller fonder… holly crap, bottnet har gått ur. Jag ser dock framemot att bostadsmarknaden är ngt mer humanre när väl flyttlasset drar tillbaka till storstan!
